Jag heter Andrea och är en fransk sjuksköterska på tjugofyra år som flyttade till Paris för drygt ett år sedan. Jag skulle beskriva mig själv som en upptäckare och matälskare med stor kärlek för konst, så dessa sidor av mig själv kommer självklart att finnas med i mitt skrivande. Jag är också vad samhället kallar en plus size-kvinna.

Jag känner att det är dags för kvinnor överallt, i alla former, i alla sinnestillstånd och i alla skeden av livet att omfamna sin inre styrka.

Med det här inlägget vill jag diskutera hur jag lyckades hitta mig själv i det här skedet av mitt liv, och hur jag fortsätter att leva detta fantastiska äventyr som kallas livet.

Jag är född i södra Frankrike i en medelstor stad, och jag flyttade till Paris för nästan två år sedan för att låta mig själv upptäcka ett nytt kapitel i livet. Som barn och tonåring var jag alltid som den väldigt glada, extroverta och ganska envisa medlemmen i kompisgänget och i min familj. Jag hade alltid ett leende på läpparna, försökte alltid finnas där för andra och glömde ibland bort mig själv. Jag känner fortfarande igen mig själv i den beskrivningen, men jag har upptäckt större komplexitet hos mig själv genom åren.

Jag tror att jag hittade vissa delar av min personlighet och mina förmågor tack vare de motgångar och utmaningar som livet utsatte mig för. Vissa utmaningar var tuffa och jag visste inte om jag skulle kunna komma ut starkare på andra sidan. Men det gjorde jag och det känner jag mig väldigt stolt över. Jag tror också att jag känner mig stolt för att jag lyckades hjälpa andra att ta sig igenom liknande utmaningar.

LÄS: Så stärker du ditt självförtroende och din personliga utveckling

Glädjen i att hjälpa andra

Jag var runt 19 år när jag började studera till sjuksköterska. Här upptäckte jag hur känslig och hängiven jag var och fortfarande är. Det stämmer att jag alltid är mer nervös för mina vänners eller familjemedlemmars problem eller dilemman än för mina egna. Jag tar aldrig lätt på saker och ting när det gäller andra. Jag ger inte enkelt upp när jag behöver hjälpa eller stötta en person i min privata sfär – detta gäller även i min professionella sfär. Den enda skillnaden är att när det gäller mina patienter involverar jag inte alltför mycket av mina mig själv eller mina känslor, så att jag kan hjälpa dem på ett neutralt och rättvist sätt. Detta sinnestillstånd gör att jag kan arbeta i lugn och ro och minimera risken att ta med mig jobbrelaterade händelser hem.

Att göra andra lyckliga, få dem att känna sig stolta och orädda ger mig en gränslös glädje. Att se detta lilla hopp gnistra i andras ögon är min sanna motivation för att alltid vara glad. Oftast känner jag mig mer bekväm med öppna människor eftersom jag ser mig själv som sådan.

Det kan ibland verka svårt att hitta gemensamma beröringspunkter med människor, men i mitt arbete som psykiatrisjuksköterska ser jag mig själv som en riktig kameleont som kan anpassa sig till alla situationer. Jag måste erkänna att jag alltid har gillat tanken att försöka förstå andras sätt att tänka, den mentala biten och hur de har utvecklat dessa förmågor. Detta gäller särskilt i samband med psykisk ohälsa – det faller sig naturligt för mig. Att arbeta inom psykiatrin kändes därför alltid som något som passade mig perfekt när jag tog examen från sjuksköterskeutbildningen.

En evig upptäcktsresande

Jag beskriver mig själv som en evig upptäcktsresande, med en förkärlek för mat och konst. Jag älskar att resa, att upptäcka nya kulturer och att söka likheter i olika livsåskådningar. Resor är för mig förlösande eftersom de låter mig upptäcka nya sidor av min personlighet och mina gränser. Jag har redan rest runt i nio länder i Europa, tre städer i USA, några karibiska paradisöar, och jag planerar redan för framtida resor till afrikanska länder som Senegal och Tanzania.

Lev livet fullt ut – genom mat, konst och mode

Handen på hjärtat: ibland känns det som om jag lever för att äta och inte tvärtom. Jag gillar att ständigt upptäcka nya kök. Italienska, japanska, beninska, karibiska, libanesiska eller till och med mångkulturella blandningar ser alltid utsökta ut för mig! Mångfalden i våra samhällen ger oss möjlighet att hitta något nytt och gott att upptäcka hela tiden. Sedan jag flyttade till Paris har jag gjort en (oändlig!) lista över restauranger som jag skulle vilja besöka, och varje vecka nämner en ny person en ny restaurang. En livstid kommer aldrig att räcka för att upptäcka hela listan och det är just det som jag gillar så mycket.

Kan vi prata om hur konst kan göra det möjligt för dig att uppnå ett fridfullt ögonblick som kan få dig att tappa andan? Konst är för mig ett uttryck för komplexa känslor där var och en av oss kan känna igen sig på grund av våra subjektiva uppfattningar. Konsten har alltid haft en speciell plats i mitt liv: jag har ritat, målat, skulpterat, tittat på filmer, gått på konstgallerier och lyssnat på musik för att hantera allt i mitt liv. Jag har redan berättat i mitt tidigare inlägg hur det faktum att jag började rita igen hjälpte mig att sätta alla mina tankar och känslor på papper eller duk.

När det kommer till musiken kan jag säga att den är central i mitt liv. Jag lyssnar faktiskt på musik i varje ögonblick av mina dagar och varje steg i mitt liv: på morgonen, ibland under en liten paus på jobbet, på kvällen, när jag ritar, när jag skriver mina inlägg, när jag studerar, när jag kör bil, när jag mår bra, när jag känner mig orolig och – naturligtvis – ju högre, desto bättre! Jag tycker om många olika musikstilar och genrer. Mina spellistor kan innehålla klassisk musik, typisk karibisk musik som "Kompa" (googla det!), soulmusik, reggae, electro och naturligtvis afrobeats (kanske min favorit när jag tänker på det). Det svåraste för mig är att välja den rätta musiken för mitt humör, och om jag inte kan sjunga högt och dansa vilt.

En annan sak som jag verkligen uppskattar är mode. Jag har alltid uttryckt mig själv genom mitt sätt att klä mig. Jag tycker att mina kläder och accessoarer talar för mig. Ända sedan jag var tonåring har jag alltid tagit hand om mitt yttre, hittat vad som passar mig och det som får mig att känna mig cool och självsäker. Det tog ganska lång tid för mig att hitta kläder som jag kände mig som mig själv i stället för att efterlikna hur jag trodde att folk ville att jag skulle se ut – eftersom jag är en lång, plus size-kvinna. 

Jag känner mig faktiskt så stark när jag bär det som inte förväntas av mig eller av min figur. Så ja, jag gillar att shoppa (kanske för) ofta. Jag lyssnar alltid på mina önskningar och mitt humör när jag väljer mina kläder (så jag har verkligen en hel del).

Kraften i att sticka ut

Det sista jag skulle vilja diskutera är hur det finns en stor styrka att vara och känna sig annorlunda. Att som barn alltid bli sedd i en folkmassa på grund av sin längd och vikt kan vara ganska traumatiserande vid första anblicken. Men med tid, erfarenheter och mod kan man hitta en sann kraft i att vara och känna sig annorlunda. Det är det som hände för mig, jag är 25 år gammal nu och jag vet att det som jag har som sticker ut ur mängden är det som har gjort mig starkare.

Ibland känner jag att jag övertänker saker mer än folk i allmänhet, att jag alltid måste tänka på alla möjligheter i varje situation – men detta lilla personlighetsdrag gör att jag kan fatta kloka och välgrundade beslut. Naturligtvis kan det ibland vara ganska ansträngande att ha svårt att stänga av hjärnan, men det finns sätt att hantera det – för mig kan det vara att rita.

Mitt sätt att klä mig kan ses som djärvt, annorlunda och väldigt färgglatt – och den här skillnaden ger mig mycket kraft. Jag skulle beskriva mig själv som lite galen. Jag gillar att uppleva saker på ett vilt sätt, att ha nära till skratt och att ibland göra saker som kan verka barnsliga. Men jag älskar det och det gör även människorna runt omkring mig (är de också lite galna?!). Jag gillar det faktum att jag är det, och att jag ses som annorlunda på vissa sätt.

Så nu har du fått ett litet smakprov på den kurviga, djärva och lite udda kvinna jag stolt är – och hur jag lyckades hitta mig själv. Nu är det din tur – gå och hitta dig själv, vänd inte ryggen åt motgångar, förändringar, utmaningar eller olikheter eftersom dessa situationer kan få dig att rannsaka dig själv.